Budda

18 maj 2011 19:46

Tårarna rinner, vilken möjlighet för K om han kan ta den. :) Jag blev så rörd. Vilken chans! Vilken öppning säger jag, MFF:aren. :)

Är förstår nyfiken på laget men förstår du inte kan/vill skriva.

Lycka! :-D

Trevlig helg litet i förskott.

habanero

19 maj 2011 20:57

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för honom.Det har han verkligen förtjänat, så som han slitit i hela sitt unga liv, och aldrig har han klagat över något.Det har inte alltid varit så lätt. Min kämpe!:)

LiLo

18 maj 2011 21:34

Va roligt, det är underbart när det går bra för barnen. Jag kan nu erkänna att hade det varit för några år sedan, när allt var åt skogen för mina killar hade jag nog slutat läsa din blogg. När det var som svartast orkade jag inte med att ta till mig andras glädje över vad deras barn "lyckades med"... De har fortfarande mycket krokar på sina vägar, men det börjar räta ut sig och jag är en annan människa, starkare, gladare och öppnare

Kramkram

habanero

19 maj 2011 21:08

Det är kanske den största lyckan, när det går bra för barnen, tycker jag.
Själv har jag alltid varit så mycket själv med barnen, att jag inte orkar lyssna/läsa om mammor som trots att de delar sysslorna i vardagslivet med en partner, tycker att det är sååå jobbigt med barnen.Att man behöver behöver "ledigt" ifrån dem etc.

britta

18 maj 2011 23:11

Så roligt med sonen. Det blir något melankoliskt när barnen börjar göra sina egna "karriärer". Man gläds precis som du skriver med dem, men det kommer också en insikt att när de tar steget ut i livet så blir man själv lite "bakom". Men trots tårar grattis till sonens framgångar

habanero

19 maj 2011 20:17

Tack!Det blev plötsligt så påtagligt att det inte är långt kvar tills han blir, om inte vuxen, men myndig iaf.Men just nu är han ännu här hos mig.:)