I dagens Metro står det om ett "nytt" projekt där ungdomar ska bli en extraresurs i Stockholms äldreomsorg. Staden avsätter tre miljoner kronor för att unga på helger och skollov ska ordna aktiviteter och menmingsfull sysselsättning för de äldre på särskilda boenden. Tex. promenader, högläsning, musik eller annat.

Äldreborgarrådet Joakim Larsson(M) säger att det inte handlar om reguljärt arbete inom omsorgen, utan att detta är en extraresurs som ska sätta lite guldkant på de äldres tillvaro.

Jag tycker att det är en mycket god idé att erbjuda möjligheter till ungdomar till extra arbete inom äldreomsorgen, enbart mötet mellan generationer kan vara oerhört givande för båda parter.Men att kalla promenader, högläsning, musik eller liknande för guldkant i tillvaron visar verkligen vilken syn samhället har på de äldre och på rätten att få fortsätta leva ett meningsfullt liv även i ett äldreboende.

Tycker du att en promenad, en lästund, lite kultur i en form eller annan, eller en pratstund med en medmänniska är guldkanten i livet? Själv tycker jag nog att de sakerna snarare är en naturlig och självklar del av det "vanliga " eller "normala" livet. Guldkant för mig handlar om något helt annat...